Recension – Eskilstuna kuriren

sex 4

Årets fräckaste familjeföreställning!

På teatergruppen Teater7:s hemsida står det att ”Sex fiaskon och en doktor” är en ”vuxenföreställning”, men på denna kvava och svettdrivande premiär har det fåtal barn som finns i publiken minst lika roligt som oss gamlingar. För roligt, det är det när de fyra skådespelarna blixtsnabbt skiftar mellan sina olika roller, den ena knasigare än den andra.

Här är det fråga om Commedia dell’arte, ett gycklaraktigt folklustspel med sitt ursprung i det italienska 1500-talet med tillhörande ekivoka snuskhumor, sammetskostymer, masker och förvecklingsberättelser som inte ligger den franska farsen långt efter.

Historien är enkel: Det unga paret Flavio (Martin Åkesson) och Flavia (Yosefin Buohler) flörtar upp varandra och vill gifta sig. Men Flavias far (Amanda Jalmberger) har andra planer då han vill gifta bort dottern med den barbariske värstingen Il Capitano (Ola Wallinder). För att ändå få varandra ber de tjänaren Zanni (Jalmberger igen) om hjälp och förvecklingarna tar sin början.

Skådespelarna lirar hela tiden mot publiken och man märker direkt att de också är på vår sida i lustspelet. Kvicka improvisationer och skämt haglar. Till en början är det flamsigt och lite larvigt men efter bara några minuter är man helt med på noterna och vänjer sig vid det uppdrivna spelet.

Precis som i farsen och i barnteatern upphäver pjäsen rummets logik då karaktärerna låter sig förvirras av ett enkelt skynke och det fysiska spelet tar ibland överhanden och övergår i akrobatik.

Förbipasserande i Rademachersmedjorna kommer heller inte undan. ”Här kommer hela cykelfamiljen”, ropar en av skådespelarna glatt då en turistande barnfamilj förvirrat masar sig över grusplanen bakom publiken.

Allt tycks kunna hända i detta stycke och ensemblen letar febrilt efter tillspetsade roligheter från omgivningarna. Och lyckas förvånansvärt bra. Det blir aldrig elakt då de vänder sig till publiken, man känner att de är där för att underhålla oss, de är på vår sida.

Bäst är Ola Wallinder i sina båda roller som de vulgäronda Il Capitano och Pantalone. Hans imitation av Donald Trump är fantastisk. Även Yosefin Buohlers köttsligt galande operadiva Signora är en höjdpunkt i föreställningen.

Så tillbaka till det där med ”vuxenföreställning”. Nog kan väl ungar se det här, tänker jag mot slutet och själva termen ”vuxenföreställning” får något gammelmoralistiskt över sig, som att barnen inte skulle tåla de ibland ganska grova sexskämten och hänsyftningar till metoo.

Jag tror inte de bryr sig ett dugg. Det här är nämligen roligt för hela familjen. Kan vara årets fräckaste familjeföreställning. Så det så.

Per Hellgren, 2018-07-21

Recension från Eskilstuna Kuriren